Torsdag den 14 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Kl. ½ 11 på morgonen gjorde vi bekantskap med 2ne söta små flickor, Agnes och Emma. Seth och jag nyttjade tillfället att, med Magnus Almqvist (10 år gammal) gå upp i ett träd som han inrättat till ett litet observatorium. Vi ropade Guku några gånger, avgingo så åter.
Men ännu är mycket olikviderat med gårdagen, ty Biskopen sände oss till och uti Gymnasium, som är den vackraste publika byggnaden i staden, och det håller jag ut med, ty det finnes ingen mer, utom Landshövdingehuset, som har en ganska vanlig aparence. Här träffades flere bekante. Aldrig har jag hört talas så illa om Nieroth som här, där han även varit Landshövding, Hans conduite här skall ha varit högst nedrig, och man kan ej tvivla därpå då människor av rätt och heder med en mund överenstämde däruti. Dr. Berlin hade varit ett mål för hans förföljelser för det låtit influencera sig vid ett lektorsval. Flere människor hade han rövat o.s.v. men jag återkommer till besöket hos Biskopens, varunder jag verkställde det uppdrag jag även här fick, att sondera på vad sätt logiet skulle kunna likvideras.
Biskopen var den rätte mannen och han svarade: att med pengar gick det visst icke an, utan om Friherrinnan ville lämna en liten souvenir till värdinnan vore det just som kunde passa, men betalning gick alldeles icke an att bjuda. Vi fingo vin och konfekt hos Biskopen, men han och jag togo oss en besk, som var signalen till upplivandet av vårt gamla brorskap. Därefter följde han oss hem, där en déjeuner dinatoire väntade oss, och strax efter kom Biskopinnan. Sedan vi stigit från bordet, sybtes en liten pounchbål, av vilken druckos några glas, varunder Baron även fick sig en broderkyss av Biskopen. Slutligen, före avskedet, gav Friherrinnan en present till värdinnan av verkligt värde och dessutom en souvenir av en ring.
Likasom glädjen visade sig vid ankomsten, yttrade saknaden sig hos vårt värdfolk vid avresan, och vi underläto ej att livligt förklara våra förbindelser. Hade vi vetat vad oss förestod, kunde vi gärna uppskjutit en dag därmed, ty när vi om aftonen kommo till Weda, hade en stormande väderlek infunnit sig efter den lugna dagen, så att vi måste taga kvarter här i stället för att passera Ångemanlandsälven. Även fick man betala väntpengar så väl här som vid Nässlans,ggd, emedan i stället för att fara från Härnösand kl. 10 f.m., vi dröjde kvar där till kl. 2 e.m.
Som ett bevis på huru olika lynnet är på svenska allmogen, nämner jag, att då de skjutsande erbjödos i väntningspengar mindre, än de efter dag hade att fordra, voro de därmed mycket nöjde, och även, då Baron Adelswärd underrättade dem om deras rättighet att få mera, förklarade de sig fullkomligt nöjde med vad de redan fått och tackade uppriktigt till på köpet: detta hände både vid Nässlan och Weda. Logiet i går var, i avseende på nyligen timad eldsvåda, inskränkt.