Lördag den 16 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Äntligen började blåsten att sakta sig, solen att värma oss, sedan vi i flere dagar uthärdat köld, blåst, regn och hagel, och mot middagen blev det alldeles lugnt, då vi ej voro sena att laga oss till att embarkera färdvagnen, och sedan oss kl,3 e.m, då vi lyckligen hunno till andra stranden kl. ¾ i 4, och vid den där belägna ggden Hornön genast fingo hästar, så att, efter kappsäckarnes åter påsättande, vilka vid embarkeringen ju måst borttagas, och nödig tid till författningen, vi endast uppehöll oss här en timma, varefter vi, välsignande lugnets och stormarnes Herre, glade fortsatte vår kosa genom en vacker nejd, dels beledsagad av vår nästan för gamla vän Ångermanälven och dels av en mängd smärre sjöar, formerade som större åar, varunder även större och mindre vikar av havet infunno sig, men tillbakahållna av skyhöga berg, som synas vilja taga det väl odlade landets försvar.
Förbi Sandskogs ggd reste vi till vårt viloställe Ajkja. Här tyckte vi att vi för dagen gjort den lyckligaste resa. Denna ggd ligger på en höjd, har havet på en sida och en å på den andra, vilket jämte det sköna landet omkring, verkar en förträffelig utsigt. Gästgiveriet var tämeligen försvarligt.