Onsdag den 27 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Onsdag var jag olustig, och väderleken var stormig och kall, så att det resolverades att bliva kvar över dagen. Kvarteret syntes även i dag drägligare än vid ankomsten. Efter en outtröttlig möda hade änteligen värdfolket fått köpa ett får till föda åt oss: de ansågo detta som ett lyckskott, ty det var det enda äteliga djur som fanns att tillgå i hela staden. Det går ofta en månad om innan en ko slaktas. Vår värd, som var handelsman, gästgivare och källarmästare, gjorde även under middagen ensam uppassningen, varunder han syntes mycket nitisk.
Vi besågo kyrkan, som var ljus och mer än rymlig för den lilla folkmängd här är, men saknade altartavla och orgelverket bestod av ett litet positiv. Predikstolen var väl förgylld, skänkt av flere personer, vars namn därå stodo tecknade, varibland även en Kråka fanns. Staden är lika ful som dess läga är vackert. Den är byggd på en udde som går långt ut i havsviken, och har goda hamnar på ömse sidor, varest lågo några skutor. Handeln lärer dock ej vara särdeles livlig, ty när jag begärde att få köpa av värden, såsom handelsman, litet karduspaper, svarade han, att för det närvarande hade han ingenting att sälja, innan skeppen återkommo med nya förråder.
Här i huset brukades aldrig att låsa igen dörrarne, liksom att sätta korken i brännvinsflaskan, ansågs som ett fördärv, vilket herr handelsmannen på sitt samvete bedyrade. Baron gjorde med Doktorn ett besök hos Borgmästaren, till vinnande av någon upplysning, varunder han bjudit dem kall pounch som dock blivit vägrad. Denne ämbetsman skall även vara smittad av den i staden allmänt rådande smaken, som jag fick höra av en officer, von Kapfelman, vilken med distinction tjänt vid flottan, och nu var Lotsdirektör för Norra Sjödistrictet. Denne, som varit tillika med Baron Göran Adelswärd fången i Frankrike, och vistats med honom vid Sedan, Pont á Mousson och Longvie, efterfrågade honom mycket, och Baron Jan-Carl talade själv med honom. Denne man skulle nu resa till Torneå före oss, och säkert kunna vi påräkna hans tjänstaktighet när vi behöva den där.