Fredag den 29 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Vid uppvaknandet följande morgon befann jag mig ganska väl. Härifrån gjorde Baron, Doktorn och jag en excursion till Meldersteins Järnbruk, nu tillhörigt Brukspatron Lythraeus, men förut innehaft av den namnkunnige Baron Hermelin, då det var centrum av hans i denna ort vidsträckta egendomar, som innefattade en rymd av 25 kvadratmil. Oaktat den myckna uppmärksamhet herr Lythraeus visade oss, som borde fästa all vår attention, var det likväl svårt att ej litet distraheras, då vi voro på samma ställe, i samma rum, där Hermelins tankar att gangna sitt förernesland utgjorde hans enda, verkliga nöje.
Detta Bruk, i senare tider grundlagt av Professor Mendercreutz och en Steinholtz, har fått namn av dem. Belägenheten är trevlig, mitt uti en jämnlänt, väl odlad dal, varigenom framlöper en liten å till Brukets drift: Husen, ehuru gamla, äro rymliga och väl underhållna, snabbt platsen ganska snygg, vilket allt vittnar om ägarens verksamhet; också berättade gästgivaren, som skjutsade oss ”att Patronen arbetade både natt och dag, men hade ändå inga barn” vilket i översättning lyder: att han lägger sig sent, stiger upp kl. mellan 3 och 4, och är barnlös.
Efter erhållen god middag, vilken vi fåfängt undanbett oss, återvände vi till Rånbyn, varifrån vi kl. ½ 4 e.m, fortsatte vår course till Witteå ggd, varest den nordligaste viken av Östersjön presenterade sig och ett litet stycke härifrån, överforo vi en liten å kallad Storån, som är det nordligaste inloppet i detta hav, då vägen genast krökte rakt i söder, men sedan längre fram i öster till Töre ggd i Neder Kalix socken. Nära intill låg Thörefors Bruk, som även varit Baron Hermelins tillhörighet. Det ägdes nu av en som varit bruksbetjänt på stället under hans tid.
Från denna ggd, där vi uppehöllo oss till kl.10 om aftonen, var en mångfaldigt skön utsikt åt havet. Efter denna tid begåvo vi oss vidare lagomt härifrån för att gå upp på Raggdynan, att därifrån, midnatten, få skåda solen; men aftonen var ej nog klar för detta ändamål, som ersattes genom den ofanteliga rymd av jord, himmel och vatten, vilken, huru man vände sig, alltid skänkte åt ögat tusende lekande växlande bilder. Friherrinnan, och själve Seth, klättrade sig uppför detta, icke branta men dominerande berg. Gömde sig solen denna gången sig för oss, fingo vi likväl erfara en del av dess välgivande verkan: ty ingen kunde se när det nattades eller dagades. Man har ingen natt denna tiden i Norden: hela naturen är vaken – och ingen kan med skäl säga åt den andra: god natt!, eller god morgon!
Sedan vi återkommit till vår vagn, där lilla Emerence fanns i en djup slummer, lyste hon oss som en högfärdig guide neder till den breda Kalixälven, varunder hon, med den möjeligaste grace, utpekade på andra sidan älven en liten egendom, kallad Åkroken, och överlämnade oss sedan, vid framkomsten till Månsbyn ggd och helt andra reflexioner, vars prövning jag för min del likväl, underkastar Lantbruksakademien. Vi hade härifrån till Grötnäs ggd ej fulla ¾ mil, där vi inträffade under stark köld kl. 4 om morgonen.