Söndag den 1 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
I god tid gjorde Krigsrådet Peterson en contravisite, fortfor i sin complaisence, som sträckte sig ända därhän, att han ledsagade oss över älven, där en stor menighet vid kyrkan var samlad, som icke ens av klockornas, till andra föremål kallande ljud kunde distrahera från den uppmärksamhet den ägnade åt det åkande huset.
Jag bör ej underlåta nämna att Grötnäs är ett ställe som man ej så snart blir mätt på. Lokalen är förtjusande – Kalixälven har likväl en god andel i detta uttryck, ty alla ställen som ej sakna vatten äga alltid för mig något behaga och vi bodde bekvämligt och åts gott. Här bodde gästgivarens far, Komminister Tingwall, han var 70 år. Denne gubbe höll sig med alla fosterinländska avisor, och var tämeligen comunicatif vid sina år. Han talte om för mig flere resande som han mer och mindre känt, vilkas bud varit att få se midnattssolen. Jag frågade honom: om han kände eller hört talas om Maupertius? Han svarade att denne Geometer varit på hans salig faders bröllop, att han åkt i den vagn jag i går färdades i till Åkroken, och vilken har erbjudit Baron att begagna, men han refuserat.
Vagnen och hela ekipaget må jag beskriva och jag börjar således med 1sta kapitlet m. människan: jag hade en grå surtout, kusken var grå och hästen, som hör till 2dra kapitlet, hade samma färg likasom vagnen. Denna voiture var en lång ensitsig kalesche, vars korg uppars av 2nne sviktande remmar mellan 2nne grova krokiga stockar, som voro påkostade bildhuggeri, och hindrade korgen att i svängningarne degagera sig från sin besittare. Kusksätet var enkelt med grått valdmans överdrag och baksätet liknade, vad det borde, en latrine. Enfin – jag åkte emellertid a´la maupertuis – och om jag vid hemkomsten ej kan berätta mina landsmän att jag sett solen midnatten, får det bliva därvid, då han däremot trakterat sina med falska uppgifter om månens paraitage, vilkas allmängörande helt och hållet lade hinder för vad han sökte – reputation.
Men vi måste väl resa vidare till Sangis ggd för att få en liten försmak av den babyloniska förbistringen. Här taltes finska, men de förstodo svenska, som de likväl ej ville tala. Härifrån (Neder Kalix socken) kommo vi till Lejwits ggd i Torneå socken, där idel finska taltes, men av en händelse var en korpral vid tillstädes, som hjälpte oss som tolk. Här åto vi middag, som något biträddes av egna förråder. Dagboken var på finska, som kunde vara onödigt. En vik av Östersjön gick här till mötes.
Vi foro sedan till Nikkalas ggd, varförinnan en lång bro träffades över Nikkalas träsk, vid vars övra ända ett monument av sten var uppställt i anledning av 1772 års revolution och därav verkade lagförbättringar. Här var det alldeles finskt. Vi framkommo i god tid till Haparanda, varest Baron och Friherrinnan, i anledning av en recommendation från Krigsrådet Peterson, fingo logi hos Handelsman Sundell, och Doktorn och jag inkvarterade oss på ggden. Friherrinnan var illamående och var ej närvarande vid aftonmåltiden, som, väl serverad, förtärdes, utan att varken värden eller värdinnan deltogo däri.
Dr Robsahm skriver:
Fru Friherrinnan var månadens första dygn sängliggande vid Haparanda med äckling, huvudvärk och ryggrysningar m.m., redan kännbara vid Råneå Gästgiveri, där en rastdag togs, och som skulle hänflutit av förkylning nattetid på Ragedynans berg d.29, om ej blick av obliven reglering och börjad konception.