Lördag den 7 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Klockan omkring 8 skedde återtåget, som hade sin orsak dels av det fula vädret, och dels därav att landsvägen här upphörde. Jag gick till dess slut som var vid prästgården, en liten bit härifrån. Det regnade immerfort och ständigt sågo vi Avasatarsberget, föremålet för denna exursion, i förhand emottaga de tjocka skyarna som även täcktes, stundom douschevis, hava oss i minne. Jag åkte på köpet högst gement, men ont och gott skall hållas. Under hemvägen åskådade vi ett under uppresan betingat spektakel: båtfart utför en betydelig, våldsam ström i älven, nära Kuikula ggd. Denna seglats skall ej alltid lyckas, utan det händer gemenlig vart år, att såväl styrman som passagerare, övergiva både båten och värden. En opåräknad båt anlände även med en trädflotte efter sig, vilken med förundransvärd skicklighet magnerades. Hemkomsten till Haparanda klockan 7 e.m. var av värde för min våta sönderskakade corpus, som genast torkade sig och begav sig till vila.