Måndag den 16 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Vi tågade kl. ½ 2 som sagt är, vidare till Olilla ggd genom Limingå äng – den största jag har hört omtalas, ty den innehåller 36 000 geometriska tunnland – till Sunilla, Kyrö vid vilken man bienventerade oss med ett hurrarop, och vidare till Karinskanda ggd, varifrån vi reste till Pietåla hemman för att efter beställning vila över natten.
Vi ankommo hit i god tid om aftonen för att jouera av solens nedgång mitt över havet. Aftonen var klar och jag såg tydligt den sköna brorsskålen, varvid jag blev både èchauffeerad och törstig, och kom ihåg vändande mig till Baron Adelswärd den gamla översättningen av Anacreon: ”När solen dricker havet, och havet dricker solen, och jorden dricker havet, och allt i världen dricker: hvi förebrår du mig att jag stundom dricker?” Men utan all framgång, ty det svarades, att det var något sent på dagen att dricka. Man begär vad man önskar och tar vad man får – och man går till vila.