Fredag den 20 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
I god tid återkom jag för att höra huru det skulle gå med den i går proponerade sjöpromenaden, men Baron låg till kl över 10. Längre fram mot middagen foro vi på roddarslup, som var ganska propre, ut ombord i hamnen på ett nyligen från Lybeck hemkommit fartyg, tillhörigt vår värd, vilken tillika med sin hustru och Kapten Wiberg, gjorde oss sällskap. Korkarna ur tvenne bouteiller rött champagne sprungo genast i luften vid vår ankomst, och efter en timmas sjösejour förfogade vi oss åter till staden.
Avenyen från Uleåborgssidan är ganska täck: man far på en lång bro över ett sund, från vilket man ser ut till havet. Själva Staden har många vackra hus, flere av sten, varibland Handlanden Roos’ utmärker sig. Den är kanske ej så stor som Uleåborg, men är mycket bättre byggd, och har fullt ut så angenäm be-lägenhet. Handeln här skall ej stort eftergiva Uleåborgs, men i Uleåborg finns en mera jämn förmögenhet, då däremot här några visa hava övertaget. Hela dagen var skön, och vi karlar, Seth inbegripen gingo till Kapten Wiberg på eftermiddagen som bodde ett litet stycke från Staden åt samma vackra sida, varifrån vi kommit. En bål på Mosel med citroner belönade vår möda, och han följde oss åter in till Staden, fortfarande i sitt besked att resa med till Jacobstad
Dr Robsahm skriver:
Mådde Hr. Barons mage icke rätt väl; ty livet var öppnare än vanligt. Idel matsäcksmat av Adelsnäs skinkor nog digert njutna nyssförledne dagens middag, i anseende till liksom total matbrist å ett Gästgiveri på vägen till Gamla Carleby, var icke just med filbunk det bästa stomachala. Baron Seths natur var däremot mer och mindre dock nästan alltid benägen till tröga stolgångar, för vilka blott i högre grad någon liten tesked Cremor Tartari fick nyttjas, helst eljest anlag till en an ytterlighet så lätt yppade sig hos honom, den av diarré. - Mjölkmat ofta njuten tycktes ej välbekomma, minst aftonspis av den, utan hellre ölost, och om middagen bouillon, ehur ej just anammad så gärna. Frukosteringen var eljest uppkokad mjölk o.d. Aptiten i det hela klen. Rött vin och Porterdryck ett litet glas voro ej utan nytta och välsmaklighet. Av bouillon-de-poche som medfördes, var tillfället ypperligt att, när som önskades, få bouillon, och Reskantinernas provision förövrigt utvald och riktad.
Fröken Emerence badades alla rastdygn i Städerna, och stundom även på landsbygden, men visade en fatalt ömtålig rädsla för vattnet, att badet ej utan tårar fick tagas.