Tisdag den 24 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
På värdens ideliga anhållan skrev jag om morgonen en förteckning över de resande som Borgmästaren skulle hava, och gick på f.m. till Landssekreteraren som var mycket artig men åberopade en nyligen från Generalgouvernören kommen ordres, att, oaktat de pass vi hava äro utfärdade av ryske Ministern i Stockholm Hs. Excellence von Suchtelen borde vi likväl erhålla biljetter som vid påseende voro ordentligt charterade pass mot vanlig lösen, med vilka vi kunde med trygghet fara till Petersburg. Vi ansågo dock detta som överflöd för vår destination: men löste dem och tackade.
Middagen i kvarteret var rätt smaklig och efter dess slut promenerade jag litet omkring och gick till den omtalta Korsholmen, som har fått namn därav, att Birger Jarl som inkräktade Finland där placerade sitt kors, som den tiden föreställde fana eller standar: men utom ruiner efter ett gammalt slott var där ingenting att observera. Stadens kyrka, belägen vid torget där vi bodde, har ej någon annan märkvärdighet än märket utvändigt å södra sidan av en kanonkula som under sista kriget, var signalen till plundring. Hovrättshuset har på en sida fullständigt sköna alléer, men är på den andra omgivet av berg och moras vilket Kejsaren befallt planeras, samt att kanaler skola uppgrävas även, till prydnad för detta rättvisans tempel.
Friherrinnan var deciderad illamående och Baron hade någon malaise. De voro alltså hemma, och jag fortsatte ensam min vandring. Jag styrde min kosa till brunnsbalen, varom jag hade kunskap, dock osäker att träffa någon bekant; men lyckan står dem djärvom bi, och jag emottogs på det vänskapsfullaste av Hovrättsrådet Krabbe, som presenterade mig för hela societeten som utgjordes av hyggliga damer och karlar, varav jag hade bekanta sedan mitt fjorton dagars vistande här 1801.
Hos Landshövdingen Krabbe, hans far, åtnjöt jag mycken hörlighet, och hade nu även den fägnaden att hans yngre bror, som är Assessor i Hovrätten. En Baron Rehbinder, Kamerer Silfverberg, och en Häradshövding, vars namn jag ej minnes, voro anställare av denna dagens lustbarhet. Här dansades ivrigt i synnerhet cotillon; och musiken var ganska god, understödd av 2ne försvarliga klarinetter och 1 Waldhorn. Det souperades, dracks bålar, nöjet förlängdes och räckte till kl.12 om natten. Jag gjorde flera fruntimmersbekantskaper, lovade att spela kvartett hos Räntemästaren och äta middag hos Hovrättsrådet Krabbe följande dagen.
Dr Robsahm skriver:
I Wasa mådde Hr. Baron illa, ett par dygn, av försummad sup på en mustig Ruda, som till sin vidd överskylde hela tallriken, men dock alldeles förtärdes till var minsta köttfiber.