Söndag den 29 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Om morgonen visade sig himmelen mulen, men det brydde jag mig ej stort om, ty jag kom ihåg att en sådan morgon föder ofta en klar dag men likväl vistades jag inne i mitt rum, utan att efter vanligheten bevista mässan, ända till middagen. Jag veriderade räkningen över min enskilda kassa som länge sedan fått löfte om förstärkning, vilken tydeligen utsade behovet därav och jag betraktade Rådmannens omsorg för sina små – kalkon, vilka under deras frukost på ett ohöviskt sätt ofredades av den gamla snåla hönstuppen. Middagen var för handen och efter dess slut gick jag i aftonsången för att se kyrkan som var liten och gammalmodig. Gustaf 3dje, Kejsar Alexanders och för detta K. Gustaf Adolfs tal voro å väggarna om varandra tillfinnandes: Man bryr sig ej om sådane småsaker här, då man i andra länder förfar helt annorlunda.
På eftermiddagen togs staden i ögonsikte av samteliga sällskapet under Major Blumes anförande, Friherrinnan var rask och munter. Innan vi avancerat rätt långt, mötte vi en efter endast ett par hästar åkande rysk Överstinna, vars man är chef för nyssnämde Regemente. Hon är här känd för det mest barbariska fruntimmer och en ryslig bestraffning som på hennes befallning övergått en av hennes domestiquer för en månad sedan, vitsordar fullkomligt den opinion hon förvärvat sig. Hon såg också bister ut. En hos henne i tjänst varande rysk soldathustru hade midsommarnatten, utan hennes tillstånd, gått ut att deltaga i de vid denna tid brukliga nöjen, och hon lät därföre straffa den arma människan med 400 slag, jag vet ej av vad för instrument, ända till dess att man ansåg henne livlös. En officer förde befälet vid denna extra judiciella torture (all torture är extrajudiciell) efter slutad generalexcerxis på fältet. Hon dog likväl ej, men ligger nu på lazarettet utan hopp att någonsin mera bliva människa, men jag har ej sett mycket av världen ännu - och var och en har sitt sätt att straffa och belöna!
Staden har ett präktigt läge, cotoyeras av Kumo breda älv, som söderut delar sig imellan små holmar. Ett under sista kriget i hast formerat batteri vid älven, ej långt från Kronobränneriet, som är beläget på en holme, besogo vi även. Torget var stort och omgivet av jämnvackra hus, så att, om man rabatterar för de publika byggnaderne som efter eldsvådan 1806 ej ännu blivit ersatte, kan denna stad jämföras med Wasa, som i allt fall bliver efter i fråga om lokal. Jag har nu yttrat hela min bevågenhet för Bjborg.