Söndag 3 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Fortsatte vi resan från denna gästgivaregård, den första i Dalarne eller Stora Kopparbergs län, till Smedjebacken, som har företrädesrätt framför många av våra mindre städer. Här är en stor bergslagsrörelse, som befordras av flere köpmän och faktorer och härifrån transporteras genom sjön Borken en betydelig del av järneffekter till Strömsholms Slussverk och vidare till Hjälmaren, men skulle jag tala om denna lilla stads belägen-het, så kunna få ifråga om skönhet jämföras.
En halvmil från Smedjebacken tillkännagiver naturen vad hon kunnat när hon velat. Man borde kunna måla för att beskriva den idealiska skönhet hon slösat på denna trakt, åtminstone är det ej min pennas lott att göra redo därför, men jag tror att det mest anspråksfulla öga icke kan våga att fordra mera: var i världen kan man få se någon vackrare?
Bommarsbo gästgivaregård var nästa ombyte och därefter Rusgården i Stora Tuna socken, om vilka stationer ingenting är att säga, men om, den därpå följande, Naglarby vill jag orda något: Vid middagen, som efter vanligheten var beställd, upptäcktes, genom en till tid och personer avpassad Knatte, att någon händelse för 45 år tillbaka den 3:dje juni ägt rum, och det var vår höga bevälhavares födelsedag. Vi drucko och voro glada.
Vi äro nu på den väg vi 1819 i augusti månad beforo hos samma gästgiverska, som nu liksom då, betjänade oss. Hon tycktes hålla av gamla bekanta. Därifrån över den vackra Dalälven reste vi på tvenne färjor till Dalsjö. Naturen växlar här, som under hela denna väg, beständigt angenämt för ögat. Vi kommo till Fahlu stad kl. 9 om aftonen och intogo vårt, hos källarmästaren Carlsson, beställda logis, som befanns tillräckeligt och snyggt.