Tisdag den 12 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Kl. 6 f.m. reste vi från detta ställe, som var vänligt och i god ordning, förbi Gryttje och Maij till Sundsvall, vår bestämmelse. Vi upptäckte genast att spannridaren var oskickelig och full tillika, vilket förorsakade ett litet äventyr, men sedan han, efter tjänliga föreställningar, blivit avsatt, och en annan i hans ställe uppsatt, färdades vi, ganska obekymrade, genom leende trakter, ej utan saknad att lämna Medelpad, men med ett ersättande hopp att snart få göra bekantskap med Ångermanland.
Nu äro vi längesedan i Ångermanland, och dess stad, Sundsvall, erbjuder oss ett gott kvarter och ett hövligt bemötande. Denna stad, ehuru ej länge sedan avbrunnen, har emot vanligheten ej vunnit därpå, utan är irreguliärt återuppbyggd, utan något sammanhang, vilket är skada, i avseende på dess täcka belägenhet invid havsviken, uti vilken genom staden flyter en ej oansenlig segelbar älv, uti vilken ett skeppsvarv finnes, likväl en miniature.
Jag träffade här Major Hallström, som var chef för Strömrensningsarbetet, biträdd av flere yngre offiserare, uttagne från flere Regementen såsom de skickligaste, varibland Löjtnant Oldenburg vid 2dra Livgr.reg. De hade nu ferier, i avseende på den vanliga vattenhöjden sommartiden, men skola åter börja arbetet i Ljunga älv (Njurunda) den 1 aug. för att inom slutet av nästa maj månad, färdiggöra timmerflottningen, därigenom till Svartviks Lastageplats, där ett varv även skall byggas, 9 mil uppåt, och vidare, de följande åren 8 mil ända till Härjeådalen. Sedermera skall en del av arbetet sträcka sig till Indals- och Ljusnarns älvar, samt flere floder i Wärmland.