Onsdag den 13 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Vi foro åt Wiwstads, Själs och Marks ggdar till Härnösand, dit vi ankommo kl.½ 5 e.m., då vi gjorde vår middag. Vi överforo mellan Wiwsta och Själ 2ne gånger Indals majestätiska älv, som ännu bibehåller sina sköna stränder, oaktat den förstörande översvämmning hon uthärdade 1795, ända ned till den så kallade Kringelfjärden, som småningom förer och förlikar hennes våldsamma bölja med det lugna havets. Från Själ som ligger på en höjd, fann mitt öga sig mest belönat.
Förbudet hade haft svårt att här finna ett passande logi, men omsider hade Lektorn, Teol.dr, Berlin förbarmat sig över de resande. Vid inträdet i huset emottogos vi genast av honom och hans fru – presentationen är vid dylika tillfällen snart gjord – ett hyggligt värdfolk röjdes genast och en väl anrättad dinér väntade på oss. Med doktorn var jag så gott som släkt, i anseende därtill, att han genast började tala om sin bror (prof. i Ångermanland) som varit min informator. Han hade även för Kindberg yttrat sig om någon bekantskap med mig. Liten explikation – och resproka complimenter.
Vi åto med god aptit, serverade av frun, och sällskapade av dess man, som redan hade gjort sin middag. Seder, förekommande, konversation, sätt – allt kryddade denna försvarliga måltid, varunder bjöds det bästa röda vin orten presterade. Kaffet kom, man resonerade med nöje å ömse sidor, man hade roligt, man bebodde en vacker våning, men Biskopen kom – och det blev ändå ej ledsamt. Almqvist, en bland de störste teologer i Norden, den lärdaste av Biskoparne i Sverige, den besynnerligaste i små fasoner, den redligaste i karaktären, den glade Översteprästen kom, ej för att behaga oss en nödig omtanke och vila, utan för att skänka oss sitt muntra sällskap, och en stund därefter, infann sig även Biskopinnan, som tycktes hava fått litet av sin mans glättighet. Spelet, soupén och pratet slutade denna dagen, och snart därefter uppkom den tanken att en visit före avresan borde göras hos Biskopens. Den verkställdes, om jag minnes rätt, kl. ½ 11 på morgonen.
Biskop Erik Abraham Almqvist. Bild Svenskakyrkan.se