Måndag 18 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Hade vi dröjt en dag längre, så hade en brobyggnad hindrat oss att komma till Västerbotten, där den första stationen heter Avra. Denna gård delar med flere byar en stor jämn slätt beväxt med gräs och säd. Vegetationen synes här mer och mer avtaga. Vid Levars ggd, ett snyggt ställe, åto vi middag, och därifrån reste vi förbi Ängersjö till Sörmjöle, varest natthärbärge var beställt.
Häremellan voro Olofsfors och Hörnefors bruk, varest ett blodigt slag stod våren 1809. Vi lämnade vagnen för att efterse om några minnesmärken därav ännu funnos, men man berättade oss, att de vårdar som blivit uppsatte vid de stupades grifter dels blivit borttagne och dels förruttnade. Hela denna trakt i Väster-botten är ganska steril, och ehuru lättodlad denna jämna och stenfria mark synes vara, skulle det ej löna mödan, ty här finnes knappt en fingerstjock matjord. Det kan man även se av den skog där står, som säkert inte på 100 år skjuter 1 aln.
Jag har glömt säga att vi mellan Sävra och Önska i Ångermanland överfarit en bland de våldsammaste strömmar man kan se, likväl utan kaskader, kallad Gideå, och i dag hava vi även passerat en dylik. Hela denna dag var kall och stormig, och trakterade då och då med regn och hagel.