Onsdag den 20 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Samma ögon, samma miner. Societéten var likväl förändrad, som hör till saken. Landshövdingens niece, Mlle Caroline Lämvik var en liten intressant flicka. I dag drucko vi ett ganska gott portvin. Landshövdingen är vad han bör vara, en stor patriot, ganska intresserad, även i fråga om att på det finaste och skickligaste sätt manufakturera det råaste och odrägligaste födoämne jag känner – potatoes. Jag plaisenterade honom i anledning därav, vilket han ej upptog illa och då jag, första dagen, efter flere av denna rudimatíere tillverkade goda dricksvaror, förtärde den sista likören, tackade honom för den sista potatisen, skrattade han hjärtligen däråt.
Friherrinnan mådde i dag ej så väl att hon kunde komma till middagen, men infann sig på eftermiddagen, varunder jag i sällskap med häradshövding Sundelin gjorde en exursion till Baggböle, ¾ mil från staden. Västerut togo vi vägen förbi Umeå landskyrka, vars pastor är Doktor Hambraeus, en förståndig man, som vid sina 70 år njuter i lugn en årlig inkomst av 6 á 7 mille RDBco , till nämdeman Olols ( Olof Olsson ) i Baggböle by. Genast vid ankomsten hälsades vi av en stor bröllopsskara (hans enda dotter var bruden) och erbjödos en god sup, som, efter klockan var slagen 6, vi ej kunde refusera.
Därefter gingo vi neder till den sköna Silverströmmen, som har sin upprinnelse från Stora Umeå träsk och iskänkes några mil härifrån av Vindelälven, kommande från Sorsele lappmark. Kronan har å andra sidan ett fiske, och å denna bönderna, som, av uppmärksamhet nu åtföljde oss för att visa bruket därav. De upptogo trenne tinor, vari de fingo 24 laxar, 1 över huvudet styckat. Dessa tinor likna våra mjärdar, gjorda av videträ , men i mycket större format. Folket såg beskedligt, men självständigt ut. Jag hade så när förgått mig därav genom att jag ville giva dem drickspengar. Om min erkänsla kommit till fullbordan, varifrån Sundelin hindrade mig, hade vi fått ledsamt båda två: de anse en sådan offert för en skymf. Också voro de fleste rikare än jag.
Strömmen är c:a 1000 alnar bred. Jag har redan kallat honom den sköna Silverströmmen. Uti den var ett sågverk nyligen anlagt med trenne finbladiga ramar, varav en 1/3 ägare Eneroth- var disponent som här närvarande, hjärteligen omfamnade mig på den räkning att han varit bokhållare hos mig. Han var nu, liksom jag, mycket väl i sine affärer. Han bjöd oss envist till sin gård bredvid, men efter avslag, följde han med oss till byn, varest häradshövdingen låtit arrangera en liten soupér med accompagnemang av en god pounchbål.
Klockan var vid återkomsten över 9 och vid denna avblick dessutom förlorade jag hoppet att kunna återkomma till soupén hos Landshövdingen. Vi inträffade åter i Umeå kl. 11 om aftonen, då jag gick genast till vila.