Torsdag den 21 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Man sade mig om morgonen, att societéten ej åtskilts förrän mot kl. 1. I dag, i god tid, gick jag till Landshövdingens, gjorde min excuse, komplimenterade och tog avsked, emedan avresan var utsatt på f .m. De besvarade mig med lika värdig godhet som jag med uppriktig tacksamhet yttrat mig. Landshövdingskan repeterade vad hon i går ålagt mig, att jag skulle hälsa till hennes syster, Friherrinnan Rehbinder, i Petersburg, (Exellensen Rehbinder bor vid Mickola kyrka i Finska Kommitens hus) och därvid ej förglömma säga henne: att lilla Anton är en fullkomlig pendent till August. För övrigt måste jag yttra, att man sällan träffar något representerande hus, så öppet, glatt och gästfritt.
Därefter gick jag till min gårdagsvän, Häradshövding Sundelin, som jag ej kan annat än här utmärka såsom en vettig och intressant man: han är 54 år och har det lättaste, mest otvungna umgängessätt. Därefter begav jag mig till Baron Adelswärds, där jag råkade Landshövdingen,som, i avsikt att göra en contravisit, icke allenast deltogo i den av Titulus Holmberg tillställda déjeunern, utan även resolverade sig att följa med till nästa ggd, uti vilken Lagman Cygneus, Tit. Holmberg och en Brukspatron Möller även deltogo.
Även här utgjöt sig deras vänskap för oss, ty vi hade ej väl kommit ur vagnarne, förrän viner av flere slag och en bål ytterligare vitsordade om den oförställda godhet vi, under vistandet i Umeå, erfarit. Allt skall tagas ut – och vi togo avsked. Den som förstår vad dylika bemötanden under resor fordra, kan bäst döma huru saknad och förbindelse vid ett sådant tillfälle teckna sig! Borgmästar Holmberg gjorde sällskap med till Djekneboda ggd där vi lägrade oss, och befunno oss väl.