Fredag den 22 juni 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Resan fortsattes till Rickleå ggd. Denna by har av Kung Johan III ett utfärdat privilegium på att ingen ståndsperson får där köpa fastighet, men på vars kraft nu för tiden jag tvivlar och därifrån till Robertsfors bruk, där vi väntade oss att, enligt invitation, bliva emottagne av delägaren och disponenten Conrad Åkerhielm, som likväl ej denna gång inträffade.
Han hade, förmodligen för att vinna tid och bekvämlighet disponerat sig att resa sjöledes från Stockholm hem; men resultatet av denna calcule var lika oangenäm för honom som för oss - : han hade för omkring trenne veckor sedan avseglat från nämnda stad, och vi saknade honom här. Emellertid blevo vi på hans föranstaltande väl emottagne och undfägnade av Inspektoren på stället med god mat, vin och pounch, varvid vi ej underläto att dricka den frånvarande värdens skål, under tysta föreböner, att, om det ej redan inträffat, en mild försyn måtte hindra att han själv icke får dricka en bottenskål i havet. Uff! Det salta vattnet borde avskräcka var och en, som dricker ett gott glas, att fara och skopa uti denna rysliga bassin.
Farväl bror Conrad. Vi äro mätte och otörstige, men ej soulagerade att ej vid Robertsfors träffa själva organen vid detta bruks över allt synbara ordning och välstånd! För min egen del skulle jag önskat att ännu en gång få skåda de vackra öjene, vars tjusningskraft säkert bebehåller sig; men ack! – havet, abborrarna, laxarna, hajarna, aj, aj, valfiskarna – uff! uff! uff! Inspektoren tycktes vara mycket kunnig i sitt yrke – åkerhävden vittnade även om honom – och hans hustru såg ärbar ut, och så var hon belönad med vad jag mest tycker pryda en gift kvinna.
Beledsagad av Inspektoren och Holmberg ända till Gumboda ggd, där de vände om, efter erhållne complimenter för deras artighet och gästfrihet, continuerade vi resan till Grimsmark och Selet, varest ett gott nattkvarter erhölls.