Söndag den 24 juni, Midsommardagen, 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Efter tagen frukost och gjord likvid om omkring kl. 7 f.m., avreste vi med point de vue på Piteå stad, varförinnan vi likväl passerade Kinnbäcks och Jävre ggdar (den senare i Piteå socken och Norrbottens län) varefter vi färjade oss över Piteåälven utan all fara, men icke utan omständigheter, samt framkommo till Pitholmens ggd, c:a 8 mil från denna residencestad, varest ombyte likväl av hästar gjordes.
Snart fingo vi även verkligen se denna staden, där vi skulle tillbringa vår Midsommarsdag i det bästa kvarter som fanns – ggden – och detta var ganska ruskigt genast vid första påseende; och då man framdeles även upptäckte att kallarvalven var, för tillfället, oréerad till antichambre, måste man, efter mässans slut, begå den insoleucen emot det värda Publicum, som, efter sin vana, gick från kyrkan directe till krogen, att taga ur nyckelen till detta Sinnlighetens Tempel, och skaffa sig en utgång, genom köket, åt en annan trappa in på gården, till undvikande av kollision. O Tempora O Mores!
Men icke nog därmed: hela gården fylldes av människor, alla nyfikna, beundrande, gapande och klåfingriga på vagnen, som de förmodligen trodde vara Noaks ark. Sluteligen, det vill saga om morgonen andra dagen, lär de, efter hot och någon påpackning för Hagström meddelat, skilts åt. Ingen handräckning var att tillgå, och alla sågo ut som fiscaler. Damerna som ströko gatan (mer än en finns ej) hela dagen och natten, voro de längsta jag någonsin sett: jag tror att man hämtat dem från Parodien över grekiska historien om Clytemnestra och Agamemnon.
Jag bodde på ett annat ställe, där jag ej fick sova för en hop ostyriga gesäller. Gud bevare mig för att, åtminstone någon Midsommarsdag, vara i denna håla, som, ehuru infamt illa byggd, har en skön belägenhet emellan tvenne stora vikar av havet, vilka genom en smal å, här förena sig. Seth mådde ej rätt väl, vilket också kryddade vår sejour i Piteå – och detta är ett Residence!?
Dr Robsahm skriver:
Baron Seth på midsommarsdagen i Piteå var sängliggande av kräkning och feber, en uppjagad följd av det då dammiga reskvalmet och sin vanliga obstruktion, som efter något kylande pulver och laxerelixir övergick till friskning, att Resan följande dygnet gick fort.