Tisdag den 3 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Åto middag hos Dr. Appelgren. Friherrinnan ännu hindrad att deltaga i denna dinér. Doktorn var en gammal och, som man sade, känd man, just ej fallen för den gladare conversationen; men doktorinnan höll den så mycket mera vid makt. De hade flere barn, varibland en dotter nu 16 år, som spelade litet klaver. Ett av organisten förfärdigat fortepiano var, betraktat som det första han utan undervisning gjort, tämeligen gott, men berömdes över dess värde, och den unga dottern måste allenast spela utan även sorgfälligt låta oss bese instrumentet, medan frun ropade flere gånger: Lyft opp Du och visa herrarne!
Vi besågo därefter landskyrkan, som har mycken préference för stadens. Den är byggd i kors, och hade nyss fått en liten, men väl målad, altartavla som ännu icke var uppsatt. Orgelverket var även i liten skala, men gott. Kyrkan är däremot ganska rymlig och presenterar sig ganska väl på en ö i Torneå älv, vilken hörer till ryska sidan. Ifrån den s.k. lyktan i tornet har man en skön utsikt norr ut av staden och de älvens omgivande vackra stränder, och söder ut havskusten.
Major von Steyern proponerade mig på eftermiddagen att fara till laxfisket vid Danskipata ( pata kallas en andel av laxfisket som heter karsina). Byggnaden därav består uti en utpålning från ömse stränder eller ock blott i halva strömmen, med en entré mitt uti till en rotunda, även byggd av täta pålar, som beklädda av noten, vilken från översta ändan drages till den nedersta, då den faller tillsammans och innesluter alla de laxar som velat forcera sig fram och denna notdragning sker så fort man hinner, ungefär 4 gånger i timmen. Under de 2. jag övervarade, fingos 9 i det första, och 5 i det 2dra varpet, ingen under 1, men väl 2 Lispund. Prowenaten för dagen, som vi kl. 7 e.m. kalkylerade var 500 laxar. Genast efter kl. 7 började det nya ombytet för dygnet av ryske och svenske Undersåtare, vilka, vane vid varandra, sinsemellan med glädje delade rovet, fördelt på 10 lotter. En idé om detta sätt att fånga lax hade vi redan i Umeå.
Här i Torneälven var det intressant nog att se en mängd församlade tiggare begåvos av delägarne, utan överläggning med även 50-60 stycken. Jag reste med Major von Steyern därifrån hemåt Haparanda och tog aftonmåltid hos tjänstgörande häradshövdingen på svenska sidan, Dahl, som ägde ett nybygge, varifrån den förträffeligaste utsikt var, en god gumma, några döttrar, gladlynta, och en förlorad son, som varit underlöjtnant vid Artilleriet i Stockholm, men därifrån hemförlovad.