Torsdag den 5 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Då jag i sällskap med Prost – Doktorinnan, som säkert druckit flere glas än jag, dess dotter och flera andra damer, under en livlig konversation följde strömmen nedföre med ganska förlig vind uti organistens segelbåt till våra särskilda nattkvarter. Efter en behövlig vila till klockan 10 f.m. försporde jag genom Baron, som besökte mig å Gästgivargården, att Friherrinnan var på bättringsvägen, varom jag vid middagsbesöket hos Sundells, som alltid serverade väl, fick en mera bestämd visshet. Jag gick på e.m, till Överstelöjtnantskan Lagerborg, änka efter en förtjänt officer, för att med hennes son Löjtnant vid Västerbottens rgte göra en trio. Han hade myckret sinne för musik, en mängd musikalier som han ärvt av sin i kriget stupade fader, och spelte vad han övat med känsla.