Fredagen den 1 Juni
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Nu minskades sällskapet genom Mamsellerna Slemans och Holmbergs återresa till Åtvid, sedan de varit därifrån följaktiga till Örebro, och denna skilsmässa kunde ej vara annat än sensible, varjämte överfältläkaren Kewenter, som av attention för Herrskapet, och redan fattad vänskap för fröken Emerence, rest med hit, även lämnade oss, så att de resande nu äro följande: Baron Adelswärd med sin Friherrinna, en son (Seth) och en dotter (Emerence) Doktor Robsahm och jag, G.F. Stierncreutz, varförutan en kammarjungfru, en kock och en jägare.
Karavanen avtågade omkring kl. 4 middagstiden till Dylta Gästgivargård, förbi Dylta Svavelbruk, varom kunde vara mycket att säga, om jag ej därvid befruktade att uppliva minnet av dess förre, nu nyligen i evinnerliga hyddor anammade ägare, för vilken jag i livstiden hyste en uppriktig avsky.
Efter anvisning skulle jag, mellan Örebro och Dylta, försöka att åka med doktorn i hans Kibitka, men vid framkomsten funno vi bägge att vi gjort en ömklig duett på Spanska fiolen, och önskade mutuellt att vi aldrig mera måtte åläggas att så färdas tillsammans. Vidare fortsattes resan förbi Axbergshammar, ett mycket vackert bruk, varest jag varit länge bekant, till Bondby Gård, och därifrån, förbi Yxe Herrgård, till Lindesberg, där nattkvarter togs. Denna lilla bergslagsstad har en skön lokal. Avenuen är på en smal ås mellan 2ne sjöar, vilka på båda sidor omgiva staden, som tillika på den 3: dje begränsas av en stor å. Logiet var bekvämt och snyggt hos en av stadens vise: värdfolket var ett gott folk.
Dr Robsam skriver:
Fröken Emerence fick i Örebro sin första tand omsider så tydligt, att den hördes klinga mot en tesked.