Torsdag den 19 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Klockan knappt 8 avreste vi till Raukala och Hiknala, som var första ggden i Wasa län, och där dagboken innehöll, som i Sverige, reglor för resandes gästgiveri och skjutsande. Även var en tavla i Gästgivestugan, varå, bland annat, var förbjudet, för Ryske officerare speciellt att ej färdas fortare än innan en viss utsatt tid.
Vidare kommo vi till Kuntila och Pietzola ggd, varest middagsmåltiden bestods av våra kantiner, ty här fanns ej annat än smör och mjölk. Hela fem milen, varav hälften kan tilldelas Uleåborgs län, var marken ganska steril, liknande Västerbotten på sina ställen, men sedan, genom Witticks ggd till Gamla Carleby stad, var jordmånen god och landet bättre odlat. Ankomsten till denna stad inträffade i god tid om aftonen, då Rådmannen Wästberg presenterade sig som värd. Bekväma och snygga rum visade sig genast, men vilka ej hade utrymme för Doktorn och mig, som hade utsett kvarter på Ggden, vilket var tämeligen bra.
Efter en liten stund infann sig Kapten Wiberg vid 1sta finska Regimentet i full skrud på den räkning att han hade gamla relationer till Baron sedan hans garnisonstid i Borgå. Denne Kapten var en liten lustig och tjänstaktig man. Han deltog i aftonkonversationen, varunder han proponerade och beslöt att följa oss till vägs så långt som hans distrikt räckte. Värden var även en munter garcon, och trodde sig om en god portion genie, som dock ej hindrade honom ifrån att då och då tala om sig själv, sin fortune och sina trenne större fartyg etc. Sådant måste ju intressera även den som icka äger det minsta varken på landet eller vattnet. För honom kan det vara tid att taga god natt och lunka hem till gästgivargården.