Lördag den 28 juli 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Klockan 8 om morgonen fortsatte vi resan genom Pirtjärvis och Norrmarks ggdar till Björneborgs stad, dit vi ankommo kl. ½ 2, efter att hava gått ombord på den bekvämaste färja vi under hela resan träffat över Kumo älv, varefter vi genast befunno oss i staden och vårt beställda logis hos Rådman Moljis vid torget uti en vacker och bekväm våning, en trappa upp.
Efter erhållen god husmanskost, och att hämna mig över den oförrätt jag förledne natt lidit (Gud skelov! Doktorn och Mlle Wolrath hava därunder även haft sina dock var och en i sin säng) tog jag mig en liten lur, varifrån jag, oaktat nyckeln var hos mig, genom ett häftigt buller på dörren väcktes af Herr Baron som införde Major Blume, som kommit till honom på visite. Oaktat förskräckelsen, kan man ej annat än, vid en så glad syn, bliva snart vaken. Han var en liten stund kvar, men lovade, vid bortgåendet, att komma åter.
Ett detachement av 23dje ryska Artilleri Regtet excerserade på torget och vederkvickte mig ytterligare. Denna trouppe var snyggt och lest klädd, den excerserade med packning, och syntes mycket övad. Flere rörelser gjordes, vari bland många voro okände för oss, den hade endast sidogevär: hos oss brukas ibland att artillerister excersera med handgevär. En lieutenant commenderade, och slutligen ankom Översten, som efter vanligheten, fick honneur. Han övervarade till slutet övningarna, som förändrades, genom deplojeringar.
Linieformeringar, colonne-och flankmarcher m.m. Någon långsamhet förråddes därunder. Soldaterne voro alla unga, och hade nästan Grenadiers-längd. Deras liniesparad-marche var bättre än den lagoma. I handgreppen övades de efter flygelman, varav ett var att göra en salut genom kaskens avtagande vilket lyckades rätt bra. De gjorde aldrig högeromvändning, utan åter vänster, framgick mycket precist utan hinder av packningen, som bestod av kolten, ränseln och bläckflaskan. Små flyttningar åt höger och vänster, genom korta steg gjordes även ganska fullkomligt. Efter detta lilla spectacle, återkom Major Blume, som delade vår lilla soupé, varvid Frhn ej var närvarande av det skäl, som förr beklagligen vållat hennes frånvaro. Vi skildes snart därefter åt, och för min del hade jag ej heller alldeles slagit ur hågen att sova.